Modet att förändra sig – föreläsning om förändring
Det svåraste med förändring är inte att lära sig något nytt. Det är att erkänna att man behöver bli en annan person – och börja utan någon garanti för att det kommer att gå. Här berättar jag om min egen förändring, vad den har gemensamt med förändringsarbete i organisationer och vad min föreläsning om förändring ger er grupp.

I korthet
- Förändring börjar med något obekvämt: att erkänna att det gamla sättet inte räcker längre.
- Det finns sällan en vändpunkt. Förändring är en sak i taget, tillräckligt många gånger – utan garanti för att det lönar sig.
- Samma mekanism finns i organisationer. Människor gör inte motstånd mot förändring för att de är besvärliga, utan för att de riskerar något.
- I artikeln: min egen resa, fem steg för att förändra sig, vad ledare kan göra och hur föreläsningen är upplagd.
Det pratas mycket om förändring. Om att ställa om, tänka nytt och vara flexibel. Det låter enkelt när det står på en bild i en presentation. Det är det inte när det gäller dig själv.
Jag har förändrat mig flera gånger, och ingen av gångerna kändes modig när den pågick. Den kändes mest obekväm och osäker. Det är därför jag har valt att föreläsa om förändring – inte som en polerad framgångssaga, utan som det det faktiskt är.
Det svåraste med förändring
De flesta tror att det svåra med förändring är att lära sig det nya. Nya system, nya arbetssätt, nya färdigheter. Det är jobbigt, men det går att lära sig.
Det verkligt svåra kommer före. Det är att erkänna att det sätt man har fungerat på inte räcker längre. Att man behöver bli en annan person än den man har varit. Den insikten gör ont, för den betyder att man släpper något som har varit tryggt – även om det inte har varit bra.
Och sedan kommer nästa svårighet: att man måste börja utan att veta om det kommer att gå. Det finns ingen garanti. Det är det som gör förändring till en fråga om mod, inte bara om kunskap.
Min egen förändring – utan vändpunkt
Som ung vågade jag inte svara i telefon. Jag ljög mig ur redovisningar i skolan för att slippa prata inför klassen. Lärare tvivlade på att jag skulle klara högstadiet och sedan gymnasiet. På mitt första jobb fick jag efter tre veckor höra att jag inte borde jobba med människor.
Jag arbetade som personlig assistent i nästan tio år. Sedan gick jag yrkeshögskolan i webbkommunikation, där jag ville hoppa av redan första dagen och blev underkänd fyra gånger på den första tentan. Efter min LIA stod det i omdömet att jag inte kunde skriva.
I dag har jag försörjt mig på skrivande i tio år. Jag har varit teamledare och ansvarig för SEO i hela Norden, föreläst för säljare i Finland på finska och hållit över 300 föreläsningar och utbildningspass. Människor är det enda jag har jobbat med.
Det låter som en resa med en tydlig vändpunkt. Men det fanns ingen. Det fanns ingen dag då allt vände. Det fanns en metod: göra det obekväma, en sak i taget, tillräckligt många gånger. Först svara i telefon. Sedan ringa själv. Sedan ringa någon jag inte kände.
Jag är inte modig. Jag har bara gjort de obekväma sakerna så många gånger att de blivit vardag.— Jerry Mainio
Att börja utan garanti
När jag lärde mig finska på kvällarna för att klara ett jobb visste jag inte om det skulle räcka. När jag anmälde mig till retorikkurser var jag livrädd och hade ingen aning om jag någonsin skulle kunna stå på en scen utan att vilja springa därifrån. När jag pluggade webbutveckling på fritiden var det för att min arbetsgivare inte trodde på mig – inte för att någon hade lovat att det skulle leda någonstans.
Det är den delen som sällan syns i berättelser om förändring. I efterhand ser det ut som en plan. Medan det pågår är det en rad beslut om att fortsätta, fattade utan bevis för att det kommer att löna sig.
Inget av det jag kan i dag lärde jag mig under de första femtio gångerna. Jag fortsatte långt efter att det slutat vara roligt, och jag slutade vänta på att någon skulle heja.
Förändring är en identitetsfråga
Den som har sett sig själv som ”en som inte kan prata inför folk” i tjugo år måste släppa mer än en vana när den ska börja föreläsa. Den måste släppa en bild av sig själv. Det är därför förändring ofta stannar av även när alla förstår att den behövs.
Jag ser tre tankar som brukar stå i vägen:
- ”Så här är jag.” Vi blandar ihop hur vi har gjort med vilka vi är. Men det mesta av det vi kallar personlighet är vanor som går att ändra.
- ”Tänk om jag misslyckas.” Rädslan för att göra bort sig i det nya är ofta större än missnöjet med det gamla. Därför stannar många kvar i något som inte fungerar.
- ”Jag börjar när jag känner mig redo.” Den känslan kommer sällan först. Den kommer efter att man har gjort det obekväma några gånger.
Fem steg för att förändra sig
Det här är stegen jag själv har använt – och som jag går igenom på föreläsningen:
- Steg 1
Säg det högt
Formulera vad som inte fungerar längre, så konkret du kan. ”Jag undviker att ringa samtal” är något du kan jobba med. ”Jag borde utvecklas” är det inte.
- Steg 2
Välj det minsta obekväma steget
Inte hela förändringen på en gång. Ett steg som är lite obehagligt men genomförbart i dag. För mig var det att svara i telefon innan jag ens försökte ringa själv.
- Steg 3
Upprepa tills det blir tråkigt
Upprepning slår både förståelse och motivation. Det är först när något har blivit vardag som du kan ta nästa steg utan att allt känns nytt igen.
- Steg 4
Höj ribban ett snäpp
När det första steget har blivit vardag – ta nästa. Ring själv. Ring någon du inte känner. Varje nivå bygger på den förra.
- Steg 5
Sluta vänta på någon som hejar
Det är skönt med stöd, men förändringen kan inte hänga på det. Bestäm vad du ska göra, och gör det även de dagar ingen ser.
Vem behöver jag bli? – 15 minuter
Ta fram papper och penna och svara ärligt på fyra frågor:
- Vad är det jag vet att jag behöver förändra, men skjuter upp?
- Vilken bild av mig själv måste jag släppa för att göra det?
- Vad är det minsta obekväma steg jag kan ta den här veckan?
- Hur många gånger ska jag göra det innan jag utvärderar?
Övningen fungerar lika bra i en arbetsgrupp. Låt var och en svara själv först, och prata sedan om fråga tre och fyra tillsammans. Det gör förändringen konkret – och gemensam.
Förändring i organisationer
Samma mekanism finns i organisationer. En omorganisation, ett nytt system eller nya krav innebär att människor behöver bli något annat än de har varit. Den som har varit expert på det gamla sättet blir nybörjare i det nya. Det är inte konstigt att det väcker motstånd.
Ofta tolkas motståndet som ovilja. Min erfarenhet är att det oftare handlar om osäkerhet. Människor undrar om de kommer att klara det nya, om de kommer att räcka till och om det de har byggt upp fortfarande är värt något. Det är samma frågor jag själv har ställt varje gång jag har behövt förändra mig.
Förändringsarbete misslyckas sällan för att planen är dålig. Det stannar av när människorna som ska genomföra den inte vågar börja utan garanti – och när ingen har gjort det tydligt vilka små steg som räknas.
Därför föreläser jag ofta för företag och verksamheter där tvivlet har satt sig, till exempel efter en omorganisation eller nedskärning, och för offentlig sektor i samband med kickoffer, personaldagar och förändringsarbete.
Vad ledare kan göra
Fyra saker som gör förändring lättare att börja
- Säg vad som inte fungerar längre. Var ärlig om varför förändringen behövs. Otydlighet föder mer oro än dåliga nyheter.
- Erkänn att det är obekvämt. När ledaren säger att det är okej att känna sig osäker blir det lättare för alla att börja.
- Bryt ner det i små steg. Ge människor något konkret att göra den här veckan, inte bara en vision för nästa år.
- Lyft försöken. Uppmärksamma den som testar det nya, även när det inte går perfekt. Det är så nya vanor får fäste.
Så går föreläsningen till
Modet att förändra sig är ett av de teman jag föreläser om. Föreläsningen bygger på min egen historia – utan polering – och på det jag har lärt mig om hur förändring faktiskt går till.
- Inre och yttre motstånd. Hur du hanterar både de egna tvivlen och omgivningens.
- Att bryta förlamande mönster. Konkreta strategier för att komma igång när allt i dig vill stå still.
- Resiliens. Hur du bygger en egen grund som håller även när ingen hejar.
- Eftersnack och reflektion. En verktygslåda att ta med, tid för reflektion och en öppen frågestund.
Standardlängden är 90 minuter, men jag anpassar både längd och innehåll efter er grupp. Föreläsningen har en visuell presentation och interaktiva moment. Jag föreläser i hela Sverige, på plats och digitalt, och målet är alltid att alla ska ha något konkret att ta med sig.
Vanliga frågor
Vad handlar föreläsningen om förändring om?
Om modet att förändra sig: att erkänna att det gamla sättet inte räcker, börja utan garanti och ta ett obekvämt steg i taget. Jag utgår från min egen historia och ger gruppen konkreta verktyg.
Passar föreläsningen vid en omorganisation?
Ja. Den passar bra i verksamheter där tvivlet har satt sig, till exempel efter en omorganisation eller nedskärning, och i samband med kickoffer, personaldagar och förändringsarbete.
Hur lång är föreläsningen?
Standardlängden är 90 minuter, men den kan kortas eller förlängas och anpassas efter ert program.
Varför gör människor motstånd mot förändring?
Ofta av osäkerhet snarare än ovilja. Förändring kan innebära att man går från att vara expert till nybörjare, och att man måste släppa en bild av sig själv. Små, tydliga steg och ärlig kommunikation gör det lättare att börja.
Kan föreläsningen hållas digitalt?
Ja. Jag föreläser både på plats i hela Sverige och digitalt.
Hur bokar vi en föreläsning?
Skicka en förfrågan via kontaktsidan eller ring 073-516 14 16. Jag svarar själv, och förfrågan är inte bindande.

