I varje klass jag möter sitter det någon längst bak som redan har bestämt sig. Armarna i kors, blicken i bänken. Tanken är ungefär: ”Det där gäller inte mig.” Jag känner igen den blicken, för jag hade den själv i många år.

Det är för den eleven jag föreläser. Inte för de som redan har betygen och självförtroendet, utan för den som har fått höra – av lärare, av andra eller av sig själv – att den inte kommer att klara det. Min historia är ingen polerad framgångssaga. Den handlar om att fortsätta trots att nästan ingen trodde att det skulle gå.

Eleven som ljög sig ur redovisningar

Som ung vågade jag inte ens svara i telefon. I skolan var redovisningarna det värsta som fanns. Jag gjorde allt för att slippa stå framför klassen, och när det inte gick att undvika ljög jag mig ur dem. Allt var bättre än att stå där och känna alla blickar.

På gymnasiet var jag osäker och skolkade. Jag hade sju omtentor och klarade sex av dem. Det var ingen rak väg, och jag var långt ifrån eleven som lärarna pekade ut som ett föredöme.

Jag berättar det här för att många elever tror att de som står på en scen alltid har varit trygga. Det stämmer sällan. Jag var den som gömde sig. Skillnaden mellan då och nu är inte att rädslan försvann av sig själv. Det är att jag har gjort det obekväma så många gånger att det har blivit vardag.

När ingen tror på dig

Lärare tvivlade på att jag skulle klara högstadiet. Sedan tvivlade de på att jag skulle klara gymnasiet. Jag klarade båda. Jag blev avrådd från ämnen som historia, engelska och matte. Senare fick jag höra att skrivande inte var min grej, att försäljning inte passade mig, att jag skulle hålla mig ifrån företagande och att jag inte var någon ledare.

Det fanns heller ingen som hejade på mig eller sa emot när någon annan bestämde vad jag inte kunde. Det är kanske därför just det här temat i föreläsningen brukar landa hårdast i skolor. Skolan är ofta det första stället där unga får höra, tydligt och officiellt, vad de inte är bra på. Ett betyg, en kommentar eller en blick från en vuxen kan bli en sanning man bär med sig i flera år.

Människor kan tycka och tänka saker om dig, men det är bara du som bestämmer vägen framåt i ditt liv.— Jerry Mainio

Det betyder inte att lärare är problemet. De flesta lärare jag har mött vill sina elever väl. Men det betyder att orden från vuxna väger tungt – på gott och ont. Och det betyder att elever behöver höra att någon annans bedömning av dem i dag inte är ett facit för resten av livet.

Från underkänd YH-student till lärare

Senare sökte jag till yrkeshögskolan och gick en tvåårig utbildning i webbkommunikation på Handelsakademien i Göteborg, 2013–2015. Jag ville hoppa av redan första dagen. Och när den första tentan i marknadsföring kom blev jag underkänd. Inte en gång, utan fyra gånger. Läraren föreslog till slut att jag kanske borde sluta.

Jag slutade inte. Jag gick tillbaka till grunderna och pluggade tills jag verkligen förstod dem. Under LIA-perioden 2015 fick jag höra att jag inte kunde skriva. Jag tränade ändå, varje dag, med ett enkelt system av format, ämne och tid, och skrev för SvenskaFans för att få mängdträning.

I dag har jag försörjt mig på skrivande i tio år. Jag har varit ansvarig för SEO i hela Norden på ett av Nordens största kosttillskottsföretag. Jag föreläser på IHM Business School, är kursledare och utbildningsansvarig på Medieinstitutet och undervisar på Uddevalla Yrkeshögskola och Borås Yrkeshögskola. Jag har hållit över 300 föreläsningar och utbildningspass. Jag har alltså varit både den underkända YH-studenten och läraren som står framme vid tavlan.

Varför motivation inte räcker

Många skolor bokar en föreläsning för att ”höja motivationen”. Det är ett bra mål, men jag är ärlig med eleverna: motivation håller några veckor. Sedan tar den slut. Det som bär efter det är vanor och rutiner.

Det fanns ingen vändpunkt i mitt liv. Ingen dag då allt plötsligt föll på plats. Det jag gjorde var att ta en obekväm sak i taget och upprepa den tillräckligt många gånger. Först svarade jag i telefon. Sedan ringde jag själv. Sedan ringde jag någon jag inte kände. Inget av det jag kan i dag lärde jag mig under de första femtio gångerna.

För elever är det här ofta en lättnad. Det betyder att man inte behöver vänta på att känna sig peppad eller modig. Man behöver bara börja – lite – och fortsätta även när det har slutat vara kul. Upprepning slår både förståelse och motivation.

Fem råd till elever och studenter

Det här är råden jag själv hade behövt när jag satt längst bak i klassrummet:

1. Steg 1

   Gör det obekväma i små doser

   Om redovisningar skrämmer dig, börja med att ställa en fråga på lektionen. Sedan att svara på en fråga. Sedan att redovisa för en kompis. Varje litet steg gör nästa lite mindre läskigt.

2. Steg 2

   Skilj på betyget och på dig

   ”Jag blev underkänd” är något som hände. ”Jag är dum” är en slutsats du drar. Den första går att göra något åt. Den andra stänger dörren. Jag var underkänd fyra gånger, och jag är lärare i dag.

3. Steg 3

   Plugga grunderna på djupet

   När jag blev underkänd lärde jag mig grunderna så grundligt att de blev min största styrka. Den som klarar sig på ytan går vidare snabbare, men den som förstår på riktigt har nytta av det i många år.

4. Steg 4

   Se ett nej som information

   Ett underkänt, ett avslag eller en dålig kommentar säger något om vad du behöver öva på. Det säger inte vem du är. Fråga vad som saknades och använd svaret.

5. Steg 5

   Sluta vänta på att någon ska heja

   Det är fint om någon tror på dig. Men om ingen gör det, kan du inte låta det bli skälet till att du stannar. Bestäm själv vad du ska öva på i dag och gör det.

Och ett råd till: om det känns tungt på riktigt, prata med någon. En lärare, en mentor, skolkuratorn eller elevhälsan. Att be om hjälp är inte att ge upp. Det är ett av de modigaste sätten att fortsätta.

Vad lärare och rektorer kan göra

Jag ser det här från båda håll nu. Som elev kände jag hur mycket en lärares tvivel kunde väga. Som lärare ser jag att de studenter som vågar ställa ”dumma” frågor och visa halvfärdiga arbeten utvecklas snabbast. Men de vågar bara om de märker att det är okej.

För rektorer och studie- och yrkesvägledare handlar det också om att skapa en kultur där ett underkänt är början på en plan, inte slutet på en diskussion. Det gäller i grundskolan, på gymnasiet och inte minst på yrkeshögskolan, där många studenter har med sig gamla erfarenheter av att inte räcka till.

Så går föreläsningen till

Jag föreläser för högstadier, gymnasier, yrkeshögskolor och folkhögskolor i hela Sverige, på plats och digitalt. Standardlängden är 90 minuter, men upplägget anpassas efter er grupp och era förutsättningar. Föreläsningen bygger på min egen historia och kretsar kring några teman:

• När ingen tror på dig – hur man hanterar andras tvivel och sina egna.
• Att göra det obekväma tillräckligt ofta – varför upprepning slår motivation.
• Vad ett nej faktiskt är – och varför ett underkänt inte är ett slutbetyg på dig som person.
• Disciplin när motivationen tar slut – vanor och rutiner som bär när peppen är borta.

Föreläsningen har en visuell presentation, interaktiva moment och en öppen frågestund. Eleverna får en verktygslåda med något konkret att ta med sig, och det finns tid för reflektion och eftersnack. Jag svarar själv på förfrågningar, och en förfrågan är inte bindande.

Vanliga frågor

Vad handlar en motivationsföreläsning för elever om?

Om att fortsätta när det är tufft och när andra tvivlar. Jag utgår från min egen skoltid och från resan från underkänd YH-student till lärare, och ger eleverna konkreta verktyg för att hantera rädsla, bakslag och tvivel.

Hur motiverar man elever som har gett upp?

Sällan med pepp. Det som brukar fungera är små, konkreta steg som eleven klarar, beröm för försöken och en vuxen som visar att ett underkänt är något som går att göra något åt – inte en dom över personen.

Passar föreläsningen för både gymnasiet och yrkeshögskolan?

Ja. Jag anpassar exempel och upplägg efter gruppen – från högstadie- och gymnasieelever till studenter på yrkeshögskola och folkhögskola.

Hur lång är föreläsningen?

Standardlängden är 90 minuter, med interaktiva moment och frågestund. Den kan göras kortare eller längre beroende på schema och syfte.

Kan föreläsningen hållas digitalt?

Ja. Jag föreläser både på plats i hela Sverige och digitalt, till exempel via Teams.

Vad kostar en föreläsning för en skola?

Priset beror på bland annat längd, upplägg, ort och om föreläsningen hålls på plats eller digitalt. Skicka en förfrågan så får ni ett förslag. Förfrågan är inte bindande.