Därför passar mina föreläsningar folkhögskolor

Skola & utbildning

Varför mina föreläsningar passar folkhögskolor

Folkhögskolan är ofta platsen där nystarter gror. Jag vet hur osäkerheten känns för många av eleverna där – jag har levt med den länge. Här berättar jag vad min föreläsning ger en folkhögskoleklass och hur den är upplagd.

Jerry MainioJerry MainioUppdaterad oktober 20269 min läsning
Jerry Mainio, föreläsare för folkhögskolor, i vit skjorta vid en laptop
Foto: Oscar Nilsrud

I korthet

  • Många folkhögskoleelever har inte passat in i systemets ramar, haft otur på arbetsmarknaden eller bär på en osäkerhet som lamslår vardagen.
  • Jag vågade inte svara i telefon, ljög för att slippa redovisa och ibland orkade jag inte ens dyka upp på en ny arbetsplats.
  • Föreläsningen ger mod som grundar sig i verkligheten, verktyg mot dömande röster och en historia utan skönmålning.
  • Jag bryter ner stora mål till små handlingar som även den mest osäkra eleven klarar.

Folkhögskolan är ofta den plats där nystarter gror. Det är en miljö för dem som inte har passat in i systemets fyrkantiga ramar, dem som har haft otur på arbetsmarknaden och dem som bär på en osäkerhet som lamslår vardagen.

Jag vet precis hur den osäkerheten känns. Jag har levt med den som min närmaste granne under väldigt lång tid. Därför är folkhögskolor en av de miljöer där jag tycker att mina föreläsningar gör störst skillnad.

Min historia

Min historia börjar i en förlamande osäkerhet. Som ung var mitt inre tvivel så starkt att jag inte ens vågade svara i telefon. För många låter det som en liten detalj. För den som lever med det är det ett fängelse – ett fängelse som styrde mina val, mina relationer och min tro på framtiden.

I skolan blev lögner min enda utväg. När läraren ropade upp namn för redovisningar byggde jag avancerade flyktplaner. Jag ljög om sjukdomar och ”glömde” material hemma – allt för att slippa de där minuterna i rampljuset. När jag senare tog klivet till högre utbildning var rädslan så stark att jag ville ge upp redan första dagen. Jag stod i korridoren och kände hur marken gungade. Det är en känsla som många folkhögskoleelever bär på när de försöker ta en ny chans i livet.

Det fanns stunder då ångesten inför en ny arbetsplats var så övermäktig att jag inte ens förmådde dyka upp. Jag gick inte dit, stängde av telefonen och lät skammen äta upp mig inifrån. Det är den osminkade sanningen jag delar med mig av. Jag pratar inte om framgång från en piedestal. Jag pratar om rädslan som gör att man stannar kvar i sängen när man egentligen borde vara på väg mot sin framtid.

När omvärlden dömer ut

Samtidigt som jag kämpade mot mitt inre mörker mötte jag ett yttre motstånd som var lika kompakt. Genom livet har jag ständigt fått höra att jag är ”fel person”. Det började tidigt. Lärarna trodde aldrig att jag skulle klara högstadiet, än mindre gymnasiet eller högskolan. De såg en kille som inte presterade och som flydde från ansvar, och drog den enkla slutsatsen att jag inte hade förmågan. På gymnasiet skolkade jag och fick göra sju omtentor. Sex av dem klarade jag.

Samma tvivel ekade från idrottsledare och tidigare chefer. Budskapet var tydligt: jag borde inte arbeta med människor, jag passade inte för försäljning och jag skulle absolut inte satsa på företagande eller föreläsningar. Stödet från dem som borde ha varit mina vägvisare lyste med sin frånvaro. Jag har suttit på otaliga anställningsintervjuer bara för att få samma kalla besked: ”Nej tack, vi går vidare med någon annan.”

Men här kommer vändpunkten. Alla dessa nej blev till slut min största tillgång. I stället för att knäckas av de dömande rösterna tvingades jag bygga min egen grund. Jag lärde mig att hantera rädslorna som tidigare hade styrt mitt liv och vände omgivningens tvivel till drivkraft.

Jag slutade vänta på ett ”ja” från andra och började ge det till mig själv.— Jerry Mainio

Varför det är viktigt för folkhögskolor

Elever på folkhögskolor har ofta en sak gemensamt: de har blivit besvikna på det traditionella systemet, eller så har systemet blivit besviket på dem. Många brottas med diagnoser, psykisk ohälsa, socioekonomiska utmaningar eller helt enkelt en känsla av att ligga efter alla andra.

När jag kliver in i ett klassrum på en folkhögskola ser jag inte elever som ”misslyckade”. Jag ser människor med en enorm outnyttjad kraft som bara behöver rätt nycklar. Föreläsningen ger dem:

  • Mod som grundar sig i verkligheten. Jag visar att man kan vara livrädd och ändå gå framåt. Modet kommer inte först – det kommer av att man gör saker trots rädslan.
  • Verktyg för att hantera dömande röster. Hur man sorterar bort bruset från gamla lärare, chefer och sina egna tankar, och väljer vilka röster man lyssnar på.
  • En historia utan skönmålning. Äkta motivation som rymmer både misslyckanden och framgång. Eleverna ser hela vägen, inte bara slutet.

För många elever är det första gången de hör någon stå framför klassen och säga: jag var precis där du är. Det skapar ett annat lyssnande än en föreläsning som bara handlar om framgång.

Hårt arbete och eget ansvar

I min undervisning och i mina föreläsningar är jag rak och ärlig. Jag betonar hur viktigt det är att arbeta hårt och ta eget ansvar för sin situation. Men jag gör det med stor empati. Ingen förändring sker på en dag, och man måste få ta ett steg i taget.

Eget ansvar handlar inte om att skuldbelägga någon för sin bakgrund. Det handlar om att inse att framtiden är något man själv kan påverka – även om man inte valt sina förutsättningar. När ingen annan trodde på mig var jag tvungen att börja tro på mig själv. Det är den insikten jag vill ge vidare.

Små steg som går att ta

Om du inte vågar svara i telefon i dag kan vi inte förvänta oss att du föreläser för 500 personer i morgon. Men vi kan förvänta oss att du ringer ett samtal. Jag bryter ner de stora livsmålen till mikrohandlingar som är hanterbara även för den mest osäkra eleven.

  1. Steg 1

    Välj ett mål som betyder något

    Det kan vara ett jobb, en utbildning eller att våga prata i klassen. Skriv ner det.

  2. Steg 2

    Hitta det minsta första steget

    Inte ”söka jobb”, utan ”skriva tre rader om vad jag är bra på”. Steget ska vara så litet att det känns nästan löjligt.

  3. Steg 3

    Gör det trots att det är obekvämt

    Obehaget är ett tecken på att du växer, inte på att du gör fel. Det blir lättare för varje gång.

  4. Steg 4

    Lägg märke till att du klarade det

    Den som har levt med mycket kritik behöver träna på att se sina egna framsteg. Skriv ner varje litet steg du tar.

Övning

Ett samtal i veckan

Den här övningen ger jag ofta till klasser som kämpar med social oro:

  1. Välj ett samtal du har skjutit upp – till en myndighet, en arbetsgivare eller en vän.
  2. Skriv ner de två första meningarna du ska säga.
  3. Ring inom en vecka. Det spelar ingen roll hur det går – det viktiga är att du ringde.

Jag har själv gått från att inte våga svara i telefon till att stå på scen. Det började inte på scenen. Det började med ett samtal.

Erfarenhet och kännedom om målgruppen

Varför ska en folkhögskola boka just mig? För det första har jag själv gått kurser på folkhögskola. Jag har suttit i de där sofforna, druckit det där kaffet och känt den speciella blandningen av hopp och förtvivlan som finns i korridorerna. Jag talar ”folkhögskolespråket”.

För det andra arbetar jag med undervisning. Jag föreläser på IHM Business School, är kursledare på Medieinstitutet och undervisar på Uddevalla Yrkeshögskola och Borås Yrkeshögskola. Jag har hållit över 300 föreläsningar och utbildningspass. Jag vet hur det ser ut i ett klassrum där en del elever redan har bestämt sig för att de inte kommer att klara det.

För det tredje är jag själv beviset. Att se mig, en kille som tidigare ljög för att slippa synas, stå på en scen i dag blir en synlig bekräftelse på att förändring är möjlig. Det handlar inte om att jag har blivit en annan människa – jag är fortfarande den där blyga killen i grunden – men jag har lärt mig att leda honom.

Så planerar vi föreläsningen tillsammans

Varje skola och varje klass är unik. Därför börjar jag alltid med ett förutsättningslöst möte där vi tillsammans sätter en agenda som passar just er elevgrupp och deras utmaningar.

Bra att tänka på inför mötet

  1. Vilka är eleverna? Kurs, ålder och vad många av dem har med sig i bagaget.
  2. Vad vill ni uppnå? Mer självförtroende, bättre närvaro, mod att söka jobb eller vidare studier?
  3. När passar det bäst? Vid terminsstart, inför praktik eller när gruppen behöver ny energi.
  4. På plats eller digitalt? Jag föreläser i hela Sverige och kan också hålla föreläsningen digitalt.
Porträtt av Jerry Mainio

Jerry Mainio

Inspirationsföreläsare

Underkänd fyra gånger på yrkeshögskolan – i dag lärare på samma typ av utbildning. Jerry har hållit över 300 föreläsningar och utbildningspass och föreläser bland annat på IHM Business School och Medieinstitutet. Han föreläser för folkhögskolor om mod, eget ansvar och att ta en ny chans i livet.

Mer om Jerry →

Vanliga frågor

Vad handlar föreläsningen för folkhögskolor om?

Om att gå från osäkerhet och rädsla till handling. Jag utgår från min egen historia – från att inte våga svara i telefon till att stå på scen – och ger eleverna konkreta verktyg och små steg att ta.

Passar föreläsningen elever med psykisk ohälsa eller social oro?

Föreläsningen bygger på mina egna erfarenheter av ångest och osäkerhet och är upplagd med stor respekt för var eleverna befinner sig. Den ersätter inte vård eller behandling, men kan ge igenkänning och hopp.

Kan föreläsningen anpassas efter vår klass?

Ja. Vi börjar med ett förutsättningslöst möte där vi tillsammans sätter en agenda utifrån era elever och deras utmaningar.

Har Jerry egen erfarenhet av folkhögskola?

Ja. Jag har själv gått kurser på folkhögskola och känner igen miljön och målgruppen.

Kan föreläsningen hållas digitalt?

Ja. Jag föreläser både på plats i hela Sverige och digitalt.