De flesta av oss bär på en mening som någon sa en gång. Kanske en lärare, en chef eller en tränare. Kanske sades den i förbifarten och personen har glömt den för länge sedan. Men du minns den. Den dyker upp när du ska söka ett nytt jobb, ta ett nytt ansvar eller prova något du aldrig gjort förut.

Min mening var: ”Du borde inte jobba med människor.” Jag fick den på mitt första jobb, efter tre veckor. I dag har jag byggt hela mitt yrkesliv på att jobba med människor. Det här inlägget handlar om vad som hände däremellan – och om hur du kan hantera de omdömen du själv har fått.

Tre veckor in på första jobbet

Mitt första jobb efter gymnasiet var som personlig assistent. Jag var ung, osäker och hade ännu inte hittat min plats. Arbetsgruppen hade jobbat ihop länge och var tätt sammansvetsad. Jag kom in som den nye, och det blev snabbt tydligt att jag inte riktigt passade in. Det var ingen öppen konflikt, men jag kände mig utanför hela tiden.

Efter tre veckor blev jag inkallad till ett uppföljningssamtal hos familjen jag arbetade för. Där fick jag veta att de inte ville fortsätta. Det var tungt nog. Men det som fastnade var en kommentar: att jag kanske skulle satsa på ett lagerjobb, bli truckförare eller göra något annat som inte innebar att jobba med människor. De tyckte helt enkelt inte att jag hade det sociala som krävdes.

Jag gick därifrån med en känsla av att ha blivit genomskådad. Som om någon hade sett något hos mig som jag själv hade försökt dölja.

Varför vissa ord fastnar

Det fanns ingen som sa emot. Jag hade ingen som hejade på mig hemifrån, och jag hade redan fått liknande besked tidigare – av lärare som tvivlade på att jag skulle klara skolan. Så när en vuxen sa att jag inte passade för att jobba med människor, landade det i något som redan fanns där.

Det är så omdömen fungerar. De fastnar inte för att de är sanna. De fastnar för att de bekräftar en rädsla vi redan har. Om du redan tvivlar på att du kan skriva, är det kommentaren om din text du minns – inte de tio gånger någon tyckte att den var bra.

Därför räcker det inte att höra att man ska ”strunta i vad andra tycker”. Det är lätt att säga och nästan omöjligt att göra när orden träffar rätt i det man redan är osäker på. Det som fungerar är att lära sig sortera.

Ett omdöme är en ögonblicksbild

I efterhand kan jag se vad familjen faktiskt hade underlag för att säga. De hade sett mig i tre veckor, i en grupp där jag inte kom in, i mitt första jobb. Det är vad ett snabbt omdöme egentligen säger något om:

• En situation, inte en person. De såg hur jag fungerade just där och just då – ny, nervös och utanför. De såg inte hur jag skulle fungera om ett år.
• En matchning, inte en förmåga. Att jag inte passade in i en viss grupp säger lika mycket om gruppen som om mig.
• Den som säger det. Ett omdöme speglar alltid den som ger det – deras förväntningar, deras dag och deras bild av hur saker ska vara.
• Det som syns först. Osäkerhet syns direkt. Uthållighet, lyhördhet och vilja att lära syns först efter en längre tid.

Det betyder inte att omdömet var elakt menat, eller att det saknade all sanning. Jag var osäker. Jag hade svårt i sociala sammanhang. Men det var en beskrivning av var jag befann mig – inte av var jag kunde hamna.

Det ironiska är att människor är det enda jag egentligen har arbetat med sedan dess.— Jerry Mainio

Nästan tio år som personlig assistent

Orden väckte något i mig. En envishet. En röst som sa: ”Det där stämmer inte, och jag tänker visa det.” Jag fortsatte som personlig assistent – i nästan tio år.

Det är ett yrke där du kommer väldigt nära en annan människa. Du lär dig att lyssna på det som inte sägs, att anpassa dig efter någon annans behov och att vara stabil även de dagar du själv inte känner dig stabil. Det var ingen scen och inga applåder. Det var vardag, dag efter dag, och det var just därför det lärde mig så mycket.

Jag blev inte trygg i sociala situationer över en natt. Telefonångesten och den sociala ångesten följde med i många år till. Men varje arbetspass var träning i det som jag hade fått höra att jag inte klarade. Upprepning gjorde det som kändes omöjligt till något vanligt.

Ett yrkesliv med människor

Efter åren som assistent fortsatte jag att jobba med människor, bara på andra sätt. Jag blev webb-tv-reporter och intervjuade allsvenska fotbollsspelare. Jag blev teamledare, bland annat för ett finskt SEO-team, och projektansvarig inom digital marknadsföring. Jag har varit mentor och utbildningsansvarig för nyanställda sedan jag var 20, utbildat översättare i att skriva SEO-texter och handlett LIA-studenter.

I dag föreläser jag på yrkeshögskolor och på IHM Business School, är kursledare på Medieinstitutet och har hållit över 300 föreläsningar och utbildningspass. Jag har föreläst för säljare i Finland, på finska, och coachat säljteam.

Det var inte det enda omdömet jag fick. Jag fick också höra att skrivande inte var min grej, att försäljning inte passade mig, att jag borde hålla mig borta från företagande och att jag inte var någon ledare. Jag har försörjt mig på skrivande i tio år, arbetat som säljkonsult, driver eget företag och har lett team. Inget av omdömena var ett bevis på vad jag kunde bli. Alla var ögonblicksbilder.

Fyra frågor som sorterar andras omdömen

Allt som andra säger om dig är inte fel. Ibland finns det något att lära. Poängen är att du ska bestämma vad du tar med dig – inte låta det första du hör bli en sanning. De här fyra frågorna använder jag själv:

1. Steg 1

   Vad sa de egentligen?

   Skriv ner exakt vad som sades, utan din tolkning. ”Du verkar osäker i gruppen” är något annat än ”du är fel för det här yrket”. Ofta har vi gjort omdömet större i huvudet än det var.

2. Steg 2

   Vilket underlag hade de?

   Hur länge hade personen sett dig? I vilka situationer? Tre veckor i ett nytt jobb är ett väldigt litet underlag för att uttala sig om en hel karriär.

3. Steg 3

   Finns det något att träna på?

   Leta efter det konkreta beteende som går att förbättra. I mitt fall: att ta plats i en ny grupp och bli trygg i samtal. Det är färdigheter – och färdigheter går att träna.

4. Steg 4

   Vad säger din egen erfarenhet?

   Har du testat det omdömet handlar om tillräckligt många gånger för att veta? Om inte, är frågan fortfarande öppen. Ett omdöme kan bara bli sant om du slutar försöka.

Till dig som ger omdömen

Om du är chef, lärare, handledare eller tränare har dina ord mer vikt än du tror. En mening du säger i förbifarten kan bli den mening någon bär med sig i tio år. Det betyder inte att du ska sluta ge kritik. Det betyder att du ska ge den på ett sätt som går att använda.

Jag tänker på det varje gång jag ger återkoppling till en student. Någon i rummet har redan fått höra att den inte duger. Jag vill inte vara nästa person som säger det.

Det är du som bestämmer vägen

När jag står framför en grupp ser jag ofta någon längst bak med en blick jag känner igen. Blicken som säger: ”Det där gäller inte mig.” Ofta är det någon som har fått höra något liknande som jag – att den inte är tillräckligt social, smart eller driven.

Till den personen vill jag säga det jag hade behövt höra då. Det finns ingen genväg, och det kommer inte att gå fort. Men ett omdöme är inte en dom. Det är en beskrivning av var du står i dag, gjord av någon som såg en liten del av dig.

Människor kan tycka och tänka saker om dig, men det är bara du som bestämmer vägen framåt i ditt liv.— Jerry Mainio

Vanliga frågor

Vad gör man om man fått höra att man inte passar för ett yrke?

Fråga dig vilket underlag personen hade och vad som konkret sades. Leta efter det som går att träna på, och testa själv under längre tid innan du drar en slutsats. Ett tidigt omdöme säger mer om situationen än om vad du kan bli.

Hur hanterar man negativ feedback från en chef?

Lyssna, be om konkreta exempel och skilj på beteende och person. Ta med dig det som går att förbättra och släpp det som är generella omdömen utan underlag. Följ gärna upp efter en tid och fråga om chefen ser någon skillnad.

Hur skiljer man på kritik och ett omdöme om ens person?

Kritik handlar om något du gjorde och går att agera på: ”rapporten saknade en sammanfattning.” Ett omdöme om personen handlar om vem du är: ”du är inte noggrann.” Det första är användbart. Det andra är en tolkning som du inte behöver acceptera som sanning.

Kan man bli bättre på att jobba med människor?

Ja. Att lyssna, läsa av andra, ta plats i en grupp och känna sig trygg i samtal är färdigheter. De utvecklas genom upprepning – genom att vara i de situationerna ofta, även när det känns obekvämt.

Föreläser du om att hantera andras omdömen?

Ja. Det är en central del av min föreläsning om när ingen tror på dig, som ofta landar hårdast i skolor men också passar arbetsplatser. Jag anpassar innehållet efter gruppen.